Vi pratar numer om förmågor, det gör jag också. Kunskaper nämns inte så mycket utan det är förmågan som är i centrum i vår diskussion kring lärande. Det är en bra utveckling på många sätt, men som så ofta i den pedagogiska diskussionen så tycks vi bara kunna hålla en boll i luften samtidigt. När pendeln slår över så slår den nästan alltid över för långt. Det som den här gången drog pendeln för långt var en artikel om ”De stora fem” av Göran Svanelid.
De stora fem
Det positiva med ide om ”de stora fem” är att det tar utgångspunkten i elevens vardag och att det handlar om att skapa sammanhang och kontinuitet för eleverna i sitt arbete. Det är en intressant analys av Lgr11, och sammanfattar de förmågor som våra elever skall arbeta med och utveckla under sina 9 år i grundskolan.
Idén i sig är intressant, och är bra att vara medveten om. Det är användbart i kommunikation med elever och föräldrar för att skapa en helhet i det vi gör i skolan.
Dock så är ”De stora fem” är en modell, en modell av en läroplan. Lgr11 är mycket mer komplex än vad modellen är och om vi baserar vårt arbete på modellen så missar vi komplexiteten. Hur ska eleverna kunna nå de mål som står i kursplanerna när de inte ges chans att se alla delar?
Vad vi än tycker om det så har vi en väldigt klar uppgift när det gäller att följa våra elevers kunskapsutveckling och i vilken grad de når de mål som är uppsatta. Nivån på kunskaper finns ingen annanstans än i de enskilda kursplanernas kunskapskrav. De är i relation till kunskapskraven vi skall göra vår bedömning.
Kunskaper
Syftestexten till alla ämnen utom Idrott och hälsa inleds med en mening som är formulerade ungefär så här.
”Undervisningen i ämnet samhällskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur individen och samhället påverkar varandra”
Exempelmeningen ovan kommer från samhällskunskapens kursplan men alla övriga utom Idrott och hälsa låter ungefär likadant. Teknikämnet använder ordet kunnande istället för kunskap.
Min tolkning av syftet med våra skolämnen är att eleverna ska ges möjlighet att tillskansa sig kunskaper om dessa ämnen, dessa kunskaper ska sedan kunna utvecklas och användas på olika sätt – dvs. förmågor. Syftet med varje ämne tar alltså sin utgångspunkt i kunskapen om ämnet och bygger på med förmågan att använda kunskapen. Inte tvärt om.
Kunskapskrav
Ordet kunskapskrav är annorlunda än det ordet mål som vi använde i Lpo94. Kunskapskravet är mer definitivt och på något vis hårdare än mål. I kunskapskraven finns nivåerna i vår bedömning. Det är i kunskapskraven vi hittar det vi ska jämföra våra elevers kunskaper emot, det är i kunskapskraven vi hittar nästa steg för eleven i den formativa processen.
Kunskapskraven är baserade på elevers kunskaper i ämnet. De ska kunna använda förmågorna i relation till ämnets innehåll. Det räcker inte med att kunna resonera, de ska kunna resonera om flera olika innehåll och visa att de kan det.
Hur skall pendeln slå nu?
Förmågorna skall behandlas med hjälp av kunskapen inom de olika ämnena. Förmåga i sig blir många gånger meningslös utan kunskaperna. Jag tar min utgångspunkt i SO – ämnena eftersom det är där jag är hemmastadd, men för att kunna resonera, eller analysera så måste man kunna göra det om ett innehåll. Vi kan inte och bör inte göra generella bedömningar av de olika förmågorna utan vi måste relatera dem till det innehållet vi arbetar med.
Det är därför jag undrar vad som händer om ”De stora fem” får för stor genomslagskraft. Blir kunskaperna ännu mer satta på undantag för en mer generell skola? Det är en stor risk.
Vi måste låta bedömningen ta sin utgångspunkt i kunskaperna precis som syftestexterna säger.
——————–
- I den här texten använder jag ordet kunskaper eftersom det blir enklare så. Med det menar jag ämnesspecifika kunskaper. Alltså fakta, men också förståelse, förtrogenhet och färdigheter.






