Fyllde i en utvärdering gällande Stenungsunds satsning på 1 -1 här om dagen. Det var en vanlig utvärdering, frågor som skulle värderas i fyra steg och så fanns det en ruta där jag kort skulle kommentera min värdering. Det råkade bli en halv roman per fråga så jag tänkte att det kanske vore bra att göra en blogg post om det hela.

Nu blev det en väldigt lång text som baseras på de utvärderingsfrågor som handlade om motivation och kreativitet, så jag postar den nu. Det kommer fler utvärderingsposter om 1–1 så småningom när jag hinner skriva dem.

Kreativitet och motivation
Jag brottas med ett stort problem i mina klassrum, en sak som jag känner att jag har svårt att göra något åt. Jag försöker, vänder och vrider på alla sätt, men att motivera de omotiverade det har jag väldigt svårt med. Jag har diskuterat detta under lång tid, och det finns många inlägg här på bloggen som handlar om motivation och då framförallt killar och motivation.

Vi diskuterar ofta skillnaden mellan könen i skolan och det faktum att skolan verkar vara skapad för våra tjejer, medan killarna inte alls har samma möjlighet att lyckas i våra klassrum. Det finns en skillnad mellan könen och efter mycket slit med många olika grupper och många olika personer så ser jag att den stora orsaken är motivation. Generellt så har pojkar inte samma driv som flickor har.

Vad det beror på? Mognad? Förväntningar från lärare, föräldrar och vuxenvärlden? Det sociala spelet i gruppen / förväntningar från kompisar?
Antagligen en kombination av detta, där förväntningar är det viktigaste – hur förväntas jag som elev vara, och vilken är min roll?

Motivation är en inre känsla, vi kan inte stoppa in motivation i en person utifrån. Det vi kan göra är att skapa en motiverande miljö, skapa uppgifter som är motiverande i sig och inte bara för att det står i läroplanen.

Vad är en motiverande uppgift? Vilken uppgift motiverar de omotiverade?
När jag planerar uppgifter numer så har jag gjort ett tillägg till de didaktiska frågorna. Förutom Vad? Hur? och Varför? så finns där också frågan – Vilket är ramverket? (Vilken motiverande stödstruktur skall finnas med?)

Ramverket finns ju alltid i uppgiften, för mig är det nya att ramverket blir det viktigaste eftersom det blir viktigare och viktigare att skapa en miljö som gör att eleverna känner motivation.

De effektivaste ramverken för att skapa motivation hos de omotiverade är i min mening de kreativa uppgifterna. Uppgifter som innehåller en någon typ av skapande, uppgifterna där jag gör det klart att presentationen är viktig.

Digitaliserad skola (1 – 1)
I en digitaliserad skola med datorer på borden så är skapandet så mycket lättare. Slutresultatet blir så väldigt bra och eleverna är ofta väldigt nöjda med det de lyckats presentera. Det är en av de viktigaste sakerna att ha med sig när man gör en 1 – 1 satsning att vara noga med att vid val av verktyg och de program som köps in ge så stora möjligheter till kreativa uppgifter. Att kunna skapa med digitala verktyg ger alla möjligheten att kunna presentera innehållet på ett tilltalande sätt. Lägg till det enkel möjlighet att jobba med film, inspelat ljud och andra typer av uttryck så ger det väldigt mycket.

Generaliserar jag så har också killarna mer nytta av de digitala kanalerna gör att kunna skapa tilltalande presentationer.  Killar har generellt sett svårare att skriva snyggt, svårare att skapa sådant som de känner sig nöjda med.

De digitala kanalerna ger också betydligt större möjlighet att dela med sig av sitt material till omvärlden. Produktionen i klassrummen behöver inte hamna på väggen, eller ännu värre i lärarens skrivbordslåda. Vilken motivation för att vilja skapa har du då, när ingen annan än din lärare kommer se det. Är du ens säker på att läraren tittar mer än kort på det.

Vad finns det för nackdelar med att jobba digitalt med kreativa uppgifter?
Nu är jag digital själv, jag har väldigt svårt att vara analog, min handstil har exempelvis alltid varit förhållandevis oläslig och de sista åren när jag i stort sett aldrig är analog så har den blivit ännu sämre. För mig är det faktiskt ett problem, jag behöver då och då skriva med papper och penna som också någon annan skall se. Det är blanketter som skall fyllas i och meddelanden till kollegor och andra som skall skrivas på små lappar. Kommer det behovet att finnas i framtiden? Ja jag tror det, antagligen inte blanketter får sådant digitaliseras i allt snabbare takt, men den lilla lappen.

Meddelandet till de som är dig nära – jag tror att de kommer finnas kvar.