Nedanstående text skriver jag inte för att gnälla. Det är inget gnäll. Jag vill lyfta några siffror bara. Jag vill belysa ett problem som jag ser.
När Lgr11 infördes i höstas så delades blocken upp. NO blocket och SO blocket skall numer hanteras som enskilda ämnen. De skall betygsättas och dokumenteras individuellt utifrån ämnets syfte, mål och kunskapskrav. På pappret låter det som en bra idé och det följer skolverkets intentioner om att särprägla varje ämne i skolan, även om jag har invändningar mot idén framförallt i SO blocket som ni kan läsa om här.
Det finns dock en konsekvens som jag inte tror har beaktats i den här förändringen. I och med att vi nu skall dokumentera varje ämne för sig så innebär det att lärarens dokumentationsbörda blir orimlig.
En lärares tid styrs i mångt och mycket av den tjänstefördelning som görs där det bestäms vilka klasser som läraren har ansvar för och i vilka skolämnen. En typisk SO lärartjänst bestod tidigare av 4 stycken SO klasser. Med 30 elever i klassen betydde det 120 elever, 120 omdömen per termin (minst) och kanske 90 betyg. (oftast hade man en sjua som inte betygsattes.)
I och med nyordningen betyder samma tjänstefördelning 120 elever 480 omdömen per termin (minst) och 480 betyg att sätta. (Ett SO block bestod av 4 ämnen, Geografi, Historia, Religion och Samhällskunskap.)
Räknar vi med att varje omdöme tar ca 10 minuter att skriva i snitt betyder det att en SO lärare behöver spendera 80 timmar vilket översätts till två veckors heltidsarbete på att skriva omdömen inför utvecklingssamtalen. (10 minuter är i underkant enligt min erfarenhet.)
De nya behörighetskraven kan dock komma att förändra hur en SO tjänst ser ut. Det finns väldigt många lärare som inte är behöriga i ett eller flera SO ämnen men som fram till idag undervisat i hela blocket. Det kan innebära att vi får tjänster med kanske 2 av ämnena, med än fler klasser. 2 ämnen i 8 klasser. (240 elever, 480 omdömen 480 betyg)
Den formativa processen
Ett av modebegreppen i skolvärlden under de senaste åren är “formativ bedömning”. I korhet betyder det att vi skall använda de bedömningar vi gör, synligöra dem för eleven för vidare utveckling. I motsats till summativ bedömning där vi summerar en elevs kunskaper och så är det klart. Enligt mig så är det ett bra fokus och bra att vi pratar om detta.
Att föra en formativ process tillsammans med 120 olika individer är en utmaning. Frågan är om det ens går över huvudtaget att göra det på ett bra och konstruktivt sätt. Jag ser risken som mycket stor att orienteringsämnena kommer hamna i en situation där summativ bedömning kommer att överväga för de flesta elever. De får reda på hur det gick och så går vi vidare.
Blir min farhåga om att ämnena kommer att delas upp även mellan olika ansvariga lärare och att vi får ännu fler elever så kommer det att bli ännu svårare. Jag är rätt övertygad om att det är en omöjlighet.
Vilka uppgifter kommer vi bli tvingade att använda oss av för att det skall bli möjligt att betygsätta elever? Kommer vi bli tvingade att ha många prov och korta uppgifter för att verkligen ha ett underlag för betygsättningen? Rättvisa betyg är viktigt, det kan vi inte bortse ifrån.
Vi skall individualisera! Vi skall ge varje elever de utmaningar den behöver.
Hur gör vi det på några korta timmar i veckan?
