Skolans ämnen och ämnesövergripande arbete

Grundskolans 17 ämnen
Matematik, Svenska, Engelska, Idrott och hälsa, Hem- och konsumentkunskap, Slöjd, Samhällskunskap, Religionskunskap, Historia, Geografi, Bild, Biologi, Fysik, Kemi, Musik, Teknik, Moderna Språk

(Utöver dessa finns också speciella kursplaner för Svenska som andraspråk, Modersmål och Teckenspråk för hörande.)

I Lgr 11 så uttalas det i kapitel 2  att vi lärare skall samarbeta för att alla elever skall nå målen

”Läraren skall…/ /…
• samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen, och

• organisera och genomföra arbetet så att eleven 

– utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,

upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,

– får stöd i sin språk-och kommunikationsutveckling,

– successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,

– får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och

– får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.
Utdrag ur kapitel 2 Lgr11

Ämnesövergripande
Vi skall jobba ämnesövergripande i skolan. Alltså vi skall blanda samma de 17 konstruerade skolämnena till någons slags helhet så mycket som möjligt. Men samtidigt skall läraren också se till att det finns möjlighet till ämnesfördjupning i det enskilda ämnet.

Varför finns ämnesindelningen?
Var kommer då dessa 17 skolämnen ifrån? Varför lär vi oss om stenar och människor när vi läser Geografi? Varför är det Biologi när vi pratar djur och Fysik när vi pratar om kraft? Varför finns svenskämnet överhuvudtaget, vi använder ju svenska varje dag. Varför har vi konstruerat dessa ämnen?

Ämnena är ingen ny uppfinning, de flesta ämnen är lika gamla som utbildning är. Vi har delat in verkligheten i lagom bitar för att vi skall kunna greppa om varje del. I och med att ämnena finns, och har funnits under en långt tid så finns de också som en verklighet för elever och föräldrar. Uppfattningen om vad skola är grundar sig i denna ämnesindelning. Jag tror också att många ser även verkligheten i denna ämnesindelning.

”Vi måste satsa på matte och NO för det behöver vi i framtiden!”

Med andra ord, de kunskaper vi behöver för att svenska industrin och nya inovationer skall komma till. Uttalandet grundar sig i ämnesindelningen. Det är den lilla delen av verkligheten som vi behöver i framtiden. Den lilla delen av verkligheten är viktigare än de andra delarna.

Kittet?
Var är kittet i skolan? Vilket ämne eller vilka ämnen är det som är de som kan foga ihop den konstruerade skolverkligheten till något som är ämnesövergripande och sammanhängande?

Ur min utgångspunkt så har vi orienterings ämnen och färdighetsämnen i skolan. Det är orienteringsämnena som är kittet, det är dessa som har möjligheten att med sitt stoffinnehåll foga samman skolan till en helhet. Texterna vi skriver, filmerna vi gör, samtalen vi har kan ha sin utgångspunkt i orienteringsämnenas stoff.

Ett argument för en ökad ämnesintegrering är att det gör undervisningen mer meningsfull för eleverna. Tanken är god, att om vi presenterar en helhet för eleverna som överensstämmer med verkligheten så är förståelsen för uppgifterna och för den kunskap som skall läras in större. Automatiskt. Är det så, är tematiska, ämnesövergripande studier mer motiverande? Jag är verkligen inte säker på det.

Hur går kravet på ämnesövergripande arbete ihop med de ämnesindelade kursplanerna?
Lgr11 är en bra läroplan. Det finns goda intentioner och kan Sveriges lärare få möjlighet att jobba med att implementera det nya i klassrummet så tror jag att det kommer ge goda resultat. Den problematik jag ser med kravet på att organisationen skall främja ämnesövergripande arbete är att varje ämne har sina egna mål, sitt eget innehåll och sitt eget syfte.

Elevernas kunskap skall bedömas utifrån den enskilda kursplanens kunskapskrav. Det gör att de lektioner vi lärare planerar och de uppgifter eleverna arbetar med är skräddarsydda utifrån dessa mål. Vi planerar undervisningen för att den skall underlätta för eleverna att nå dessa ämnesmål. Vårt val av metod och didaktiskt angreppssätt bestäms av målen och vilken som är den bästa vägen dit för varje elev. En lektion i matte är inte likadan som en historielektion. En språklektion går inte till på samma sätt som som en kemilektion.

Kapitel 2 pekar tydligt ut vägen mot ämnesövergripande arbete, medan de enskilda kursplanerna pekar åt andra hållet. Det är till och med så att det ämnesövergripande arbetet som funnits i och med SO och NO blocken har tagits bort eftersom det inte längre går att sätta ett SO eller NO betyg. Vi skall bryta isär dessa ämnen, bedöma dem utifrån deras enskilda kunskapskrav.

I mitt praktiska arbete med den nya läroplanen så ser  jag att mina lektioner blir mindre ämnesövergripande. Syftet med de olika SO ämnena skiljer sig åt rätt mycket och jag tycker att det blivit svårare att faktiskt hitta bra sätt att jobba över gränserna. Det är min uppfattning nu, men det är ju rätt nytt så jag vet inte hur det kommer se ut om några år.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: