Bedömningshysterin

Att vara en god lärare har i debatten och i skolans praktiska vardag sedan en tid tillbaka allt mer blivit en fråga om att vara en god bedömare. Den goda läraren är inte längre inspirationskällan i klassrummet som fångar eleverna, inspirerar, lyfter och hjälper till att skapa personer som vill lära. Läraridealet är inte längre John Keating i Döda poeters sällskap, som med sin ärlighet, integritet och passion hjälper en grupp barn att utvecklas, lyfta och älska det han undervisar om.

Läraridealet är en person som bedömer, och genom att tydligt visa och förmedla vilka mål vi arbetar med kan föra eleverna närmare målen.

Hantverket
En god lärare är för mig en person som är skicklig på hantverket. En lärare som kan använda många verktyg inne i klassrummet för att fånga, inspirera och lyfta sina elever. När jag gick på lärarutbildningen i Umeå på 90-talet så talades det om tyst kunskap – alltså kunskap som inte syntes – det är det som är lärarens hantverk. Hur får jag en klass uppmärksamhet? Hur får jag med elever i en diskussion som lyfter och engagerar? Hur hjälper jag mina elever att vilja lära?

Lärarhantverk är inte att formulera mål i text och att bedöma och följa upp dem. Lärarhantverk sker i klassrummet tillsammans med eleverna.

Bedömningshysteri
Låt mig bara klargöra, jag tycker att formativ bedömningstanken har en poäng. Att vi är noga med att klargöra för eleverna vad de kan, och vad som är nästa steg i utvecklingen. Men jag ser inte det nya i det. Det har skickliga lärare alltid gjort.

Det som har hänt i skolan under de senaste åren är att bedömningen har blivit den heliga graalen. Bara vi lär oss att bedöma ”rätt” och på ”rätt sätt” så kommer barnen i skolan lära sig mycket mer. Det är säkert sant också, men på grund att det har blivit det viktigaste så har andra delar i skolutvecklingen fått stå tillbaka.

Den största förändringen i skolan under de 11 år jag arbetat på den här sidan katedern är att mer och mer tid och energi för mig som lärare går åt till tiden efter lektion och mindre och mindre tid till tiden före. Borde det inte egentligen vara tvärtom? Borde inte energin gå åt till att planera och förbereda för att kunna inspirera?

Vi har glömt bort lektionen!

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Bernt A

     /  30 april, 2012

    Kudos!! 🙂

    Svara
  2. Vad bra du skriver, Petter!

    Svara
  3. Catharina

     /  13 maj, 2012

    Exakt så känns det! Som sagt, bedömning och för den delen dokumentation, i all ära men det är trist när det kväver kreativiteten. Många goda idéer hamnar i malpåse pga brist på tid eller helt enkelt ork.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: