Svartvitt

Politik är svartvitt – det är meningen att det skall vara det. Politik är den verksamma delen av demokratin, det som driver demokratin och får det demokratiska samhället att leva. Utan politikens motsatser hade vi inte haft någon demokrati eftersom valet hade blivit meningslöst. Därför är politiken svartvit trots att de båda sidorna egentligen står väldigt när varandra. Inom politiken måste skillnaderna göras större och klyftorna göras djupare än vad de egentligen är.

Vissa saker skall skötas av politiken och mår bra av att diskuteras utifrån politikens svartvita perspektiv. Egentligen alla saker om de hålls på rätt nivå. Hamnar den svartvita politiska diskussionen på fel nivå så blir det inte bra.

Därför är det olyckligt när skola blir politik, för den svenska skolan har blivit politik. Kanske var det Björklund som drev skolan in i politiken, eller så kanske det är en naturlig väg för en verksamhet som inte riktigt fungerar som vi vill att den skall göra – för det är i politiken vi så ofta söker lösningen på våra problem. Problemet är bara att hela skolan har blivit politik, hela debatten kring skolan har blivit svartvit.

Gäller skoldiskussionen friskolor eller inte friskolor så kan det vara svartvitt. Gäller diskussionen om hur stora budgetanslag skolan skall ha, eller om elevpeng verkligen är ett  rättvist system så kan det vara svartvitt. Handlar det däremot om vilken metod jag använder i klassrummet, eller om läxor är bra eller inte då får det inte vara svartvitt.

Skolan skall vila på vetenskaplig grund heter det – vetenskap är inte svartvitt. Vetenskap är prövande, omvärderande, undersökande. Vetenskap är inte svartvitt vetenskap är nyanserat – var är nyanserna i skoldebatten?

Så låt oss införa lite mer nyanser i skoldebatten!

Diskussionen skall inte handla om läxa eller inte läxa – den skall handla om hemuppgifter som pedagogiskt verktyg och vad som är en bra hemuppgift och vad som är en dålig hemuppgift.

Diskussionen skall inte handla om flumpedagogik eller katederundervisning – den skall handla om vilka metoder som passar i vilka situationer. Vilka metoder som passar vilka lärare och framförallt vilka metoder som passar vilka elever.

Diskussionen skall inte handla om dator eller inte i skolan – datorn skall finnas där och diskussionen skall röra hur vi använder tekniken. Hur skapar vi bättre lärande.

Framförallt så skall inte pedagogik vara politik. Pedagogik skall vara vetenskap – och vi måste acceptera att inom vetenskapen omvärderar vi, testar, provar och gör nytt. Vi måste framförallt acceptera att människor är olika och att alla inte kan göra samma. Det handlar om situationen, lokalen och personerna som är där. Det kan inte vara samma, det skall inte vara samma.

Läraren skall vara den som bestämmer vilken metod som passar i vilket sammanhang.

Vilket är ditt Weapon Of Choice?

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: