Övergångsregler – ett misslyckande för ämneslärarna!

Igår gick Jan Björklund och våra kära fackförbund ut och var väldigt nöjda med överenskommelse där lärare som inte är behöriga i ett ämne skall kunna få sin erfarenhet som obehörig lärare validerad och få ”behörighet”.

Lärarlegitimationsreformen har höga ambitioner som aldrig kommer uppnås. Läraryrket kommer inte få högre status för att lärarna får ett papper, det kan vi glömma. Däremot fanns det faktiskt en möjlighet att reformen hade kunnat förbättra skolans kvalitet.

Ett av de problem vi har i skola är att väldigt många lärare undervisar i ämnen som de inte är behöriga i, dvs. de har för lite ämneskunskaper. Det har under många år inte varit så ”viktigt”. Legitimationsreformen var ett steg på vägen att peka på ämneskunskaper igen, värdera upp vikten av ämneskunskaper.

Dessa övergångsregler som nu införs, innebär i praktiken att alla dessa lärare som  arbetar i ämnen de saknar utbildning för helt plötsligt blir behöriga. De kommer kunna fortsätta att jobba i klassrum de inte är utbildade för, kommer kunna fortsätta att möta elever i ämnet.

Jag har ingen statistik men jag känner många lärare, de ämnen vi lärare framförallt undervisar i utan utbildning är SO-ämnen, NO-ämnen och moderna språk.

  • Hur påverkas elevernas kunskaper om demokratin när de undervisats av en obehörig samhällskunskapslärare?
  • Kommer fler människor vilja satsa för att bli ingenjörer när de inte haft en fysiklärare med tillräckliga kunskaper?
  • Språkkunskaper lyfts ju alltid fram som väldigt viktiga, visar vi det med den obehörige spanskläraren?

Varför kära fackförbund?
Kan ni förklara varför ni är med och urvattnar en reform som hade kunnat förbättra för era medlemmar?

Jag har alltid varit positiv till legitimationen. Inte för att jag trodde på de tomma löftena om ökad status, utan mest för att jag såg en chans för oss lärare att kunna få upp våra löner och förbättra våra arbetsvillkor.

Ökade krav på behörighet innebär att möjliga kandidater på varje plats på en skola blir mindre. Den legitimerade läraren med ämneskunskaper finns det inte lika många av som behöriga lärare med erfarenhet att jobba som obehörig i något eller några ämnen. Färre sökanden per plats betyder större möjligheter att få upp våra löner. Jag har ju själv blivit rekommenderad att byta skola för att få upp min lön av fackliga företrädare, nu har ni bromsat den utvecklingen och i praktiken förhindrat denna positiva effekt att ta fart under det närmsta decenniet minst.

Kommer detta beslut uppmuntra ungdomar att söka lärarutbildningen?
Jag känner mig extremt lurad. Jag satsade många år i skolan för att bli behörig lärare. Jag har satt ner foten och vägrat att undervisa i svenska eftersom jag inte är behörig i ämnet. Hade jag gjort som mina förra chef ville och kvackat i svenska så hade jag idag varit behörig i ämnet enligt dessa ”övergångsregler”. Skulle jag gjort det? Jag hade ju vunnit på det personligen även om jag antagligen hade varit en rätt dålig svensklärare!

Hur motiverar vi ungdomar att gå och utbilda sig på långa utbildningsprogram till att bli lärare när det visar sig att det egentligen inte behövs? Jag ångrar mig idag. Jag ångrar att jag valde läraryrket och jag ångrar att jag inte bara fortsatte med den där klassen i svenska. Hade jag inte bråkat med min chef om det så hade jag säkert fortsatt haft svenska många år till. Jag hade varit behörig idag. Utan att behöva lägga pengar och tid på universitetet för att läsa in ämnet.

Ni vet, det är rätt många som lagt egna pengar och mycket tid på att fortbilda sig för att bli behöriga i fler ämnen. Kan ni ta ett snack med regeringen om vilken kompensation de skall få för dessa utlägg. De hade ju kunnat jobba med full lön istället!

Revidering
Den här texten skrevs ur mitt ämneslärarperspektiv. Jag mycket riktigt fått påpekanden om att det egentligen bara gäller för ämneslärarna och därför ändrar jag postens titel till Övergångsregler – ett misslyckande för ämneslärarna!

Tack Karin Brånebäck @braneback för påpekandet och för diskussionen.

Annonser
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Jag undrar om det är så enkelt. Kanske tänker vi på olika utbildningar och vad ordet obehörig innebär. Själv är jag 1-7 lärare. Först hade jag en huvudinriktning, sen var jag behörig, ytterligare senare var jag inte behörig och nu är jag behörig igen. Om de inte skulle ge mig och alla de andra med motsvarande utbildning den här möjligheten skulle de förlora väldigt många lärare. Alla är nämligen inte beredda att betala för att komplettera sin utbildning genom att göra det på sin egen tid och betala med sina egna pengar. Dessutom förmodligen vara tvungna att kombinera det med heltidsarbete, vilket kan vara svårt att orka. Om de inte vill sätta folk i skolbänken på heltid med full lön så är det här ett nödvändigt steg om de inte vill stå helt utan undervisande lärare under en lång period. (Och tom då tror jag inte att alla skulle göra det.)
    Jag skrev om min resa mot lärarlegitimationen igår här:
    http://kilskrift.blogspot.se/2013/04/den-langa-resan-mot-lararlegitimation.html

    Svara
  2. För behörighet att undervisa behövs dokumenterade kunskaper. Det faktum att man under ett antal år haft elever i ett ämne man inte var behörig i kan rimligen inte göra en behörig. Denna sammanblandning mellan upplever/erfarenhet och kunskaper är särskilt beklagansvärd hos pedagoger. Ekonomiska resonemang kan inte få gälla i detta sammanhang.

    Svara
  3. Det är naturligtvis ett problem med legitimationen att reglerna inte var tydliga, och att personer blivit av med sin behörighet är naturligtvis helt upp åt väggarna. Men det är systemet där huvudmännen kunnat använda sig av lärare som undervisat i andra ämnen de som lärarna har utbildning i som skapat problematiken. Då är det det vi ska göra något åt inte låta huvudmännen fortsätta i samma hjulspår som skapat problemet.

    Alla de lärare vi pratar om har utbildning och är behörig i några ämnen. De kan fortsätta arbeta, visst lite annorlunda, med andra uppgifter.

    Svara
  4. Och jag tackar för att du ändrade rubriken! 🙂

    Svara
  5. Tommy Hellström

     /  28 april, 2013

    Håller med Brånebäck och Torestad. Runt om i landet finns det många lärare med 1-7 utbildning som under många år har undervisat i ämnen de inte är fullt behöriga i. Dessa lärare, som säkerligen har bevisat sin duglighet (varför skulle de annars få fortsatt förtroende att undervisa i ämnena av arbetsgivaren?), får nu möjlighet att bli legitimerade.

    Som jag har förstått det så kan inte detta förslag gälla de som inte har någon ämnesbehörighet alls (vilket borde gälla i exemplet om dig dig själv, utan några poäng i svenska torde du ändå inte bli behörig där – oavsett antal undervisande år). För övrigt anser jag att du Petter gjorde rätt som vägrade att ta undervisning i något du inte är behörig för.

    Svara
    • Håller med om att revideringen av legitimationen är bra får många lärargrupper, exempelvis 1-7 lärarna. Jag hoppas att du har rätt om att det inte gäller ämneslärarna men som jag uppfattat det så gäller det även lärare utan någon utbildning i ämnen.

      Ett exempel som kan tas är ju en matte / fysik lärare som under många år undervisat i hela NO blocket. Det är vanligt för övrigt. Nu har den personen helt plötsligt behörighet i kemi. Det var ju detta missförhållande som legitimationen skulle rätta till.

      Svara
  6. Great minds think alike, tydligen, Petter. Jag har precis skrivit i samma anda. 🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: