Treämnesskolan

I och med att tre ämnen under lång tid särskildes från de andra genom att de krävdes ett godkänt betyg i grundskolan för behörighet till gymnasiet så uppstod treämnesskolan. Matte, svenska och engelska fick en särställning. En särställning som exempelvis innebar ett elevstödssystem där resurser användes framförallt och nästan uteslutande till de här ämnena. Ett missat betyg i slöjd, eller NO var inte lika allvarligt och inte alarmerande för skolan levererade en ”behörig” elev till nästa steg ändå.

Ska bara stanna här och be om ursäkt på förhand. Jag kommer att generalisera i den här texten, jag kommer också att var cynisk, gnällig och en smula partisk. Jag kommer beskriva min syn på treämnesskolan utifrån mitt perspektiv som ämneslärare i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Mitt perspektiv är inte det enda perspektivet, min upplevelse kan säkerligen i mångt och mycket vara sned och orimlig ur andras. Men det är min upplevelse och det jag ser och oroar mig över.

 Tid
Ni som följer mig på Twitter har ju inte kunnat missa min frustration under den senaste tiden. Frustrationen grundar sig i en stress som bubblar under ytan. Stressen handlar inte om att jag egentligen har speciellt mycket att göra. Min arbetssituation är bättre och mer balanserad än vad jag någonsin varit med om. Det handlar om att jag oroar mig för mina elevers kunskaper. Jag hinner helt enkelt inte med allt det som jag borde hinna, det som jag enligt läroplan och kursplanerna ska göra.

När jag uttrycker min frustration över detta får jag alltid välmenande råd från mina kollegor på Twitter.

”Du behöver inte gå igenom allt i CI lika omsorgsfullt!”

”Ämnesintegrera!”

”Arbeta mer språkutvecklande så hinner du mer!”

Det är välmenande råd, men jag är medveten om allt det, jag går verkligen inte igenom allt i CI lika noga. Det finns inte en möjlighet och det har jag aldrig ens reflekterat över att göra.

Ämnesintegrering är ett ord som alltid slängs fram när problemen med tid kommer fram. Problemet är bara att då måste det finna ämnen att ämnesintegrera med, svenskan är ju en självklar kandidat och det borde gå med engelskan med. Mitt stora problem där är tempot. SO:n måste av nödvändighet hålla ett väldigt mycket högre tempo än vad andra ämnen gör. Vi har inte tid att spendera flera veckor med en och samma bok, text eller sammanhang. Vi har 9 veckor på oss varje år, inte 35 som exempelvis svenskan, eller matten har.

Språkutvecklande arbetar jag, och jag gör mer och mer. Det är en utveckling som jag tror kommer gynna elevers kunskaper och det är ett bra fokus för skolorna och jag tror att #läslyftet kommer vara en av de mer lyckade fortbildningssatsningarna på länge. Men och nu kommer det stora menet! Jag hinner inte mer för att jag jobbar mer med språket i mina ämnen. Jag ska göra det, jag tror att det ger mycket, men jag vinner ingen tid. Om något så tar det tid från ämnet. Är det värt det? Kommer eleverna ha mer kunskaper? Troligen faktiskt även om jag inte utvärderat mina förändringar de senaste åren än. Men eleverna hinner inte med mer av det de ska göra!

 Legitimation
Mycket kan sägas om legitimationsreformen i skolan. Det stora målen med den hade aldrig en chans att lyckas men det fanns många positiva effekter ändå. Den största är så klart att det nu skulle finnas ett verktyg som ser till att outbildad personal inte ska kunna undervisa i skolan. Det får man tycka vad man vill om, det finns många om och med kring idén men idag spelar det inte så stor roll. För i och med att det infördes övergångsregler som innebar att alla som undervisat i ett ämne under en längre tid än 8 år automatiskt fick legitimation även om de inte läst en poäng i ämnet så föll hela idén. Nu är det bara ett papper som man måste ha och har kostat skattebetalarna miljontals kronor som betyder absolut ingenting.

Framförallt är det orienteringsämnena som har drabbats av detta. I och med att vi under nästan 20 år hade massor med lärare som undervisade i ett, två eller tre SO/NO ämnen som de aldrig läst i SO/NO blocken så är nu massor med lärare legitimerade, kemi-, samhällskunskaps-, geografi- och tekniklärare utan en enda poäng i ämnet.

Jag kanske är cynisk, men jag är rätt övertygad om att protesterna hade varit stora om det hade varit svenska eller matte som hade massor med lärare utan utbildning som skötte undervisningen.

Vad tror ni PISA-resultaten hade förklarats med då?

 PISA
När Lgr11 implementerades så fanns det ett hopp om att övriga ämnen äntligen skulle få lite mer plats i skolan. SO- och NO-blocken skulle brytas upp och de enskilda ämnena fick egna kursplaner. (Det innebar andra problem men det hör inte till den här texten.) I samband med detta infördes också nya behörighetsregler till gymnasiet. Det skulle inte räcka med tre ämnen för att vara behörig för nästa steg efter grundskolan. Bra så.

Men så kom PISA-chock, och skolraset. PISA blev med ens måttet på hur fruktansvärt dålig den svenska skolan hade blivit. PISA mäter naturligtvis inte allt, utan framförallt matte och språklig förmåga. Resultatet? Än mer satsningar på matte och språk. Mattelyftet kom, och så småningom också läslyftet. Bra så, bra satsningar som antagligen var välbehövliga. Mer tid för matte i timplanerna infördes också. Antagligen också bra.

De ämnen som inte mäts, står dock kvar där de alltid har gjort. Inga satsningar här inte. Trots oroväckande undersökningar om en sjunkande tro på demokratin som styrelseform och ungdomar som mycket väl kan tänka sig mer totalitära styrelseformer. Trots en allt mer ökande rasism och oförståelse för omvärlden.

Inte satsas det på samhällskunskapen ändå.

 Timplanen
Det här är den svenska skolans timplan i fallande ordning från mest tid till minst.

  • Svenska 1490
  • Matematik 1020
  • Idrott och hälsa 500
  • Engelska 480
  • Slöjd 330
  • Elevens val 382
  • Modernt språk 320
  • Bild 230
  • Musik 230
  • Geografi 221
  • Historia 221
  • Religionskunskap 221
  • Samhällskunskap 221
  • Biologi 200
  • Fysik 200
  • Kemi 200
  • Teknik 200
  • Hem och konsumentkunskap 118

Siffrorna är timmar över hela grundskoletiden. Som ni ser finns det två ämnen som är helt i särklass över hur mycket tid vi lägger. Inget konstigt i det, matte och svenska är grunden till alla de andra ämnena. Vi behöver språklig och matematisk förmåga för att lyckas.

Det som är intressant är att de åtta orienteringsämnena, de gamla SO och NO blocken som numer är åtta stycken enskilda ämnen.  De naturorienterande ämnena får 200 timmar och de samhällsorienterande får 221 timmar under 9 år i grundskolan.

Svenskan har sju gånger så mycket tid som samhällskunskapen, och matten har fem gånger så mycket tid som biologin. Bara för att vara på det klara med vad vi pratar om.

Jag är 7-9 lärare, det är på 7-9 jag verkar och det är den delen av skolväsendet jag kan. Hur ser timplanerna ut för eleverna på högstadiet? Det är inte helt lätt att svara på eftersom kommuner och huvudmän kan dela upp tiden för de olika ämnena på olika sätt. Jag har titta på några kommunala timplaner som jag hittade på nätet och jämfört svenska och de fyra SO – ämnena som ges en gemensam tid.

De timplaner jag hittat utgår de flesta från antal minuter i veckan.

Svenska, har mellan 150 och 180 minuter i veckan och SO ämnena delar på 160 till 200 minuter i veckan. Alltså ungefär lika mycket tid

Nu följer en kanske meningslös kvantitativ jämförelse mellan Svenskan och SO ämnena.

Svenskan tar upp 11 sidor i Lgr11
Geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap tar upp 40 sidor i Lgr 11

Svenskans syfte i sammanfattningspunkterna

  • formulera sig och kommunicera i tal och skrift,
  • läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften,
  • anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
  • urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer, och
  • söka information från olika källor och värdera dessa.

SO ämnenas syfte i sammanfattningspunkterna
Geografi

  • analysera hur naturens egna processer och människors verksamheter formar och förändrar livsmiljöer i olika delar av världen,
  • utforska och analysera samspel mellan människa, samhälle och natur i olika delar av världen,
  • göra geografiska analyser av omvärlden och värdera resultaten med hjälp av kartor och andra geografiska källor, teorier, metoder och tekniker, och
  • värdera lösningar på olika miljö- och utvecklingsfrågor utifrån överväganden kring etik och hållbar utveckling.

Historia

  • använda en historisk referensram som innefattar olika tolkningar av tidsperioder, händelser, gestalter, kulturmöten och utvecklingslinjer,
  • kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap,
  • reflektera över sin egen och andras användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv, och
  • använda historiska begrepp för att analysera hur historisk kunskap ordnas, skapas och används.

Religionskunskap

  • analysera kristendomen, andra religioner och livsåskådningar samt olika tolkningar och bruk inom dessa,
  • analysera hur religioner påverkar och påverkas av förhållanden och skeenden i samhället,
  • reflektera över livsfrågor och sin egen och andras identitet,
  • resonera och argumentera kring moraliska frågeställningar och värderingar utifrån etiska begrepp och modeller, och
  • söka information om religioner och andra livsåskådningar och värdera källornas relevans och trovärdighet.

Samhällskunskap

  • reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar,
  • analysera och kritiskt granska lokala, nationella och globala samhällsfrågor ur olika perspektiv,
  • analysera samhällsstrukturer med hjälp av samhällsvetenskapliga begrepp och modeller,
  • uttrycka och värdera olika ståndpunkter i till exempel aktuella samhällsfrågor och argumentera utifrån fakta, värderingar och olika perspektiv,
  • söka information om samhället från medier, internet och andra källor och värdera deras relevans och trovärdighet,
  • reflektera över mänskliga rättigheter samt demokratiska värden, principer, arbetssätt och beslutsprocesser.

För åren 7-9
Centralt innehåll
Svenskan har 26 punkter centralt innehåll
SO ämnena har 15 + 24 + 17 + 23 = 79 punkter centralt innehåll

Kunskapskrav
Svenska 28 värdeord som ska bedömas på olika nivåer av läraren
Jag har delat upp kunskapskravet i svenska utifrån vad eleven förväntas göra och visa vad de kan i 12 olika delkunskapskrav.
(Jag stjäl det uttrycket från samhällskunskapens NP som jag känner till utan och innan, vet inte om svenskan pratar i de termerna.)

SO ämnena har 12 + 8 + 11 + 14 = 45 värdeord som ska bedömas på olika nivåer av läraren.
Jag har delar upp de fyra ämnenas kunskapskrav i delkunskapskrav och finner här att SO – ämnena har 8 + 5 + 6 + 6 = 25 delkunskapskrav. Där eleverna ska få chansen att visa vad de kan.

Vi kan naturligtvis diskutera min uppdelning i delkunskapskrav. Men det är min tolkning av kunskapskraven.

Totalt under högstadiet har alltså svenskan ca 26 timmar per delkunskapskrav.
SO ämnena har 12 timmar per delkunskapskrav.

Svenskan har 12 timmar per punkt i centralt innehåll
SO ämnena har 4 timmar per punkt i centralt innehåll

Till detta vill jag påpeka att exempelvis samhällskunskapens första delkunskapskrav ska studera, sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer. Alltså är det delkunskapskravet egentligen 5. Hittar inget sådant krav i svenskan. (men jag kan SO ämnenas kunskapskrav, svenskan kan ju ha sådana krav som jag inte kan utläsa så vi lämnar det därhän.)

Varför gör jag nu den här jämförelsen?
Jag gör inte den här jämförelsen för att ställa ämnena mot varandra, eller kräva att det ena ämnet ska får mer tid på det andras bekostnad. Jag gör jämförelsen för att visa på orimligheten i orienteringsämnenas förutsättningar att få gjort det som ska göras.

När jag på Twitter här om dagen försökte vända på diskussionen kring språk i alla ämnen, eller ”svenska i alla ämnen” som det tyvärr just nu tar sig uttryck som, genom att ställa frågan till svensklärarna om de kunde tänka sig att upplåta tid till mer läsning av sakprosa under svenskans schemalagda tid fick jag omedelbart mothugg. ”Hur skulle det gå till? ”Svenska behöver all tid vi har, vi har så många kunskapskrav” var några av de svar jag fick.

Ja svenskan har många kunskapskrav, men inte lika många som SO ämnena har, på ungefär samma tid under högstadiet.

Så varför är det i diskussionen kring språk i alla ämnen självklart att historia ska lägga tid på språkutvecklande arbetssätt när det är i historian den verkliga tidsbristen finns? Varför ska inte svenskalärarna plocka in historiens texter och arbeta med dem? Varför ska svenskämnet kunna lägga en halv termin på novellskrivande, när samhällskunskapsläraren måste skynda igenom samhällsekonomiområdet på tre lektioner och hoppas att eleverna fattar grejen?

Alltså varför?

Så hur är det tänkt?

Jag stället mig mycket frågande till kopplingen mellan olika ämnens kursplaner och förväntningar på vad lärare och elever ska hinna med och den faktiska tiden som finns tillgänglig. Är det verkligen meningen att ett uppdrag som ges av stat och skolverk faktiskt ska vara omöjligt att genomföra.

Jag frågade Skolverket på Twitter häromdagen hur det faktiskt var tänkt att vi i skolan ska hinna med det uppdrag vi har i SO ämnena i relation till tiden vi fått oss tilldelat i timplanen.

Jag fick följande svar.

https://twitter.com/Skolverket/status/663647618694840320

”Det är varje lärare som ansvarar för att planera undervisningen så att eleverna kan nå kunskapskraven inom ramen för timplanen”

 

Jodå, ni förstår. Orimliga krav ställs på lärare och sedan är det lärarens fel om det inte sköts. För det är lärarens ansvar! Det är skolverkets officiella hållning i frågan.

Advertisements
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. På IB väljer eleven enbart 6 ämnen och har sedan bara de ämnena = massor av tid till varje ämne!

    Svara
    • IB? Ursäkta okunskapen men vad är det?

      Svara
      • Emil

         /  6 september, 2016

        Du kanske redan har fått svaret på din fråga eftersom kommentaren är nästan ett år gammal men, IB = International Baccalaureate en två-årig internationell gymnasieutbildning med gemensam ämnesplan oavsett vilket land den ges.
        Anders kommentar (om det nu är det han menar med IB) berör alltså gymnasieskolan och inte grundskolan.

        Svara
        • Tack för kommentaren. Ja jag har redan fått svar på frågan, men det är bra att det finns ett svar här i tråden.

          Svara
  2. Martina

     /  6 december, 2015

    Så grymt bra skrivet! Som NO-lärare skulle jag gärna vilja spinna vidare på din analys, och föra in mitt perspektiv, men i dessa stressiga dagar klarar jag inte att uppbringa tiden som krävs. Jag nöjer mig med att framföra ett stort TACK för att du tydligt och knivskarpt uttrycker det så många tyngs av att tackla varje dag. Det känns alltid lite lättare att bära, när någon visar förståelse för att det är tungt. TACK!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: