Skuggfolket

Ju längre in i höstmörkret man kommer ju vanligare blir de. Bleka människor med mörka ringa under ögonen, som stapplar omkring i långa korridorer på landets institutioner för utbildning. De äter inte hjärna, men de försöker med alla medel fylla barnens hjärnor och skapa en framtid för dessa underbara ungar.

Skuggfolket kämpar i motvind, var de än vänder sig får de veta att de inte duger. Det står i media, både gammal och ny. Det sägs på stan och det diskuteras mellan matdiskarna på både ICA och Konsum.

Det skuggfolket skulle behövt är en klapp på axeln.

Skuggfolket stapplar nu in i en andningshål. Under vecka 44 så far eleverna på höstlov och skuggfolket får andas en stund, och ägna sig åt att öka sin kunskap samt den föga inspirerande uppgiften att komma ikapp. Ikapp med sig själv.

Så ser du en medlem av skuggfolket under den här veckan. Ser du hans stapplande gång, bleka ansikte och djupa ringar under ögonen. Spring inte åt andra hållet! Skuggfolket äter inte hjärnor som de gör på film. Skuggfolket vill bara ha lite, lite vila. Ett uppmuntrande ord på vägen. Kanske en kram. Vad vet jag.

Ta ditt ansvar krama en och annan lärare och säg åt dem att de är bra och att de gör ett fantastiskt jobb med era underbara ungar.

Svartvitt

Politik är svartvitt – det är meningen att det skall vara det. Politik är den verksamma delen av demokratin, det som driver demokratin och får det demokratiska samhället att leva. Utan politikens motsatser hade vi inte haft någon demokrati eftersom valet hade blivit meningslöst. Därför är politiken svartvit trots att de båda sidorna egentligen står väldigt när varandra. Inom politiken måste skillnaderna göras större och klyftorna göras djupare än vad de egentligen är.

Vissa saker skall skötas av politiken och mår bra av att diskuteras utifrån politikens svartvita perspektiv. Egentligen alla saker om de hålls på rätt nivå. Hamnar den svartvita politiska diskussionen på fel nivå så blir det inte bra.

Därför är det olyckligt när skola blir politik, för den svenska skolan har blivit politik. Kanske var det Björklund som drev skolan in i politiken, eller så kanske det är en naturlig väg för en verksamhet som inte riktigt fungerar som vi vill att den skall göra – för det är i politiken vi så ofta söker lösningen på våra problem. Problemet är bara att hela skolan har blivit politik, hela debatten kring skolan har blivit svartvit.

Gäller skoldiskussionen friskolor eller inte friskolor så kan det vara svartvitt. Gäller diskussionen om hur stora budgetanslag skolan skall ha, eller om elevpeng verkligen är ett  rättvist system så kan det vara svartvitt. Handlar det däremot om vilken metod jag använder i klassrummet, eller om läxor är bra eller inte då får det inte vara svartvitt.

Skolan skall vila på vetenskaplig grund heter det – vetenskap är inte svartvitt. Vetenskap är prövande, omvärderande, undersökande. Vetenskap är inte svartvitt vetenskap är nyanserat – var är nyanserna i skoldebatten?

Så låt oss införa lite mer nyanser i skoldebatten!

Diskussionen skall inte handla om läxa eller inte läxa – den skall handla om hemuppgifter som pedagogiskt verktyg och vad som är en bra hemuppgift och vad som är en dålig hemuppgift.

Diskussionen skall inte handla om flumpedagogik eller katederundervisning – den skall handla om vilka metoder som passar i vilka situationer. Vilka metoder som passar vilka lärare och framförallt vilka metoder som passar vilka elever.

Diskussionen skall inte handla om dator eller inte i skolan – datorn skall finnas där och diskussionen skall röra hur vi använder tekniken. Hur skapar vi bättre lärande.

Framförallt så skall inte pedagogik vara politik. Pedagogik skall vara vetenskap – och vi måste acceptera att inom vetenskapen omvärderar vi, testar, provar och gör nytt. Vi måste framförallt acceptera att människor är olika och att alla inte kan göra samma. Det handlar om situationen, lokalen och personerna som är där. Det kan inte vara samma, det skall inte vara samma.

Läraren skall vara den som bestämmer vilken metod som passar i vilket sammanhang.

Vilket är ditt Weapon Of Choice?

Ord

Har hamnat i diskussioner det senaste där jag har försvarat bevarandet av vissa strukturer i skolan. Lite konstigt eftersom jag vanligtvis ivrar förändring mer än de flesta.

Varför gör jag så?
Jo efter mycket fundering då har jag kommit fram till att jag vände mig mot att förändringen tar avstamp i orden.

Skolklasserna bör försvinna.
Men det bör de inte säger jag men det innebär inte att de skall fungera som nu. Jag tror nämligen vi behöver gruppens gemenskap och dynamik. Framförallt för barn och tonåringar. Trygghet i en grupp är bland det viktigaste som finns för lärandet.

Ämnen är konstlade och bör försvinna!
Nej säger jag delarna behövs för helheten och ämnesdidaktik är olika i olika ämnen av en orsak.

Klassrum är omoderna!
Ja det kanske de är men de har positiva poänger. Vi träffas i klassrummet med en överenskommelse om vad vi gör.

Det handlar om orden, jag vill inte förändra dem. Det finns mycket bra i dem.

Dags att börja varva upp i huvudsak

Jag är hemma igen efter några veckor på annan ort.När jag far iväg på semester så händer något med mig. Jag kopplar ner på alla plan. Jag är inte lika aktiv. Inte lika analyserande. Inte lika fundersam. Inte lika med helt enkelt.

Jag gillar den känslan, jag gillar att vara mindre med och mindre aktiv, men det fungerar inte när jag väl är hemma igen. Då börjar mina tankar vandra och idéer börjar kommer. Dock så tar det ett tag för mig att varva upp.

Vad det är som tar tid vet jag inte.

Det kan vara att jag återigen måste bemästra nyhetsflödet. Att hitta, se och framförallt sålla nyheter.

Det kan vara att jag behöver hitta tillbaka till mina rutiner och mina normala göromål för att fungera som vanligt.

Det kan helt enkelt vara så enkelt att jag har lång startsträcka, eller att jag måste vänja kroppen vid lite högre dos koffein. Jag vet ärligt talat inte.

Det kan också vara så enkelt att det är skrivandet som ger mina tankar lyftkraft och under semestern skriver jag inget. Det gäller att hålla upp skrivandet så att man har en rytm i det. Rytmen hjälper dig att formulera dig och det är när jag formulerar mig jag lär mig.

Det är dags att börja varva upp i huvudsak – men jag tror att det kanske får ta en vecka eller två.

Man vill ju inte stressa ihjäl sig.

P2 temat på WordPress…

Jag har startat min egna mikroblogg kanske man kan säga. Adressen är onyanserat.wordpress.com. Anledningen till att starta en blogg till, när jag redan pysslar med två andra var, dels att jag ville jag ha ett ställe där jag kunde häva ur mig vad jag tänker och tycker just då. Någon slags ventil kan man säga. Dels så ville jag testa P2 temat eftersom jag tycker mig se en nytta av det i jobbet med en klass.

Den största anledningen är nog den första. Jag gillar att prata först och tänka sedan, men jag försöker att inte göra det på internet eftersom det jag säger här finns kvar i text och arkiveras. Men om man har en egen yta för de snabba tankarna så kanske de kan får vara just snabba tankar där man kanske kan få ändra sig senare. Eller?

Twitter finns ju, men jag är inte riktigt förtjust i hur snabbt mina tankar försvinner i feeden. Inte minst för mig själv, jag gillar att gå tillbaka och kolla vad jag tänkte igår eller dagen innan det. Twitter är för mig framförallt kommunikation på olika sätt, inte ett tankeforum. P2 temat ger mig mer utrymme, än 140 tecken, men samtidigt så uppmuntras det lilla snabba inlägget. Jag är väldigt förtjust i det formatet. Kanske för att jag  gillar att prata och behöver begränsande faktorer för att hålla mig kort.

Kan man dela upp sig på flera sätt på nätet och vara öppen med det? Alltså kan jag har två olika bloggar med olika innehåll, olika inriktningar och kanske till och med olika åsikter och faktiskt visa att det är jag! samma person som ligger bakom bägge bloggarna? Fungerar det?

Kan man häva ur sig sina snabba ogenomtänkta tankar?

Tja vi får väl se….

%d bloggare gillar detta: