Skuggfolket

Ju längre in i höstmörkret man kommer ju vanligare blir de. Bleka människor med mörka ringa under ögonen, som stapplar omkring i långa korridorer på landets institutioner för utbildning. De äter inte hjärna, men de försöker med alla medel fylla barnens hjärnor och skapa en framtid för dessa underbara ungar.

Skuggfolket kämpar i motvind, var de än vänder sig får de veta att de inte duger. Det står i media, både gammal och ny. Det sägs på stan och det diskuteras mellan matdiskarna på både ICA och Konsum.

Det skuggfolket skulle behövt är en klapp på axeln.

Skuggfolket stapplar nu in i en andningshål. Under vecka 44 så far eleverna på höstlov och skuggfolket får andas en stund, och ägna sig åt att öka sin kunskap samt den föga inspirerande uppgiften att komma ikapp. Ikapp med sig själv.

Så ser du en medlem av skuggfolket under den här veckan. Ser du hans stapplande gång, bleka ansikte och djupa ringar under ögonen. Spring inte åt andra hållet! Skuggfolket äter inte hjärnor som de gör på film. Skuggfolket vill bara ha lite, lite vila. Ett uppmuntrande ord på vägen. Kanske en kram. Vad vet jag.

Ta ditt ansvar krama en och annan lärare och säg åt dem att de är bra och att de gör ett fantastiskt jobb med era underbara ungar.

GRUNDskola

Jag jobbar med elever som är mellan 12 och 16 år gamla. De går på högstadiet, år 7 – 9, de sista åren på grundskolan. Grundskola är ett sammansatt ord, det består av två delar – den ena delen är skola, dvs plats för utbildning eller möjligtvis plats för övning ungefär. Från början betydde skola fritid, dvs. tid fri från arbete, i antikens Grekland.

Det andra ordet är det intressanta och ordet som glöms bort, det är ordet grund. Vad betyder det? Varför finns det där. Grundskolans idé är att grundskolan skall vara en enhetsskola, där alla barn i Sverige ges samma möjligheter för vidare studier. Ordet grund betyder alltså grund att stå på, grund som vi skall fortsätta bygga på.

Vilken är grunden?
Problemet för oss som jobbar i grundskolan idag är att det är inte längre självklart vilken grunden är? För vad behöver alla elever i Sverige lära sig under sina 9 år i grundskolan för att de sedan skall kunna gå vidare i livet och välja sin väg?

Vi lever i en värld som förändras så fort att vi hr blivit medvetna om att samhället kommer se annorlunda ut i framtiden. Med framtiden menar jag inte någon avlägsen plats i tiden som vi inte har någon aning om, utan slutet av nästa mandatperiod.

Är det som mina elever lär sig av mig idag egentligen det de skulle behövt om 5 år?
Det är så nära, därför letar vi efter vad det är. Vad är det som dagens unga behöver – bokstavligt talat – imorgon?

Skall vi försöka parera framtiden?
Eftersom vi inte vet, ska vi då försöka anpassa oss efter en framtid som vi inte vet hur den kommer se ut? Ja det är klart vi ska.

Det vi kanske vet om framtiden är att den inte kommer se ut som den gör nu, och andra kunskaper kommer efterfrågas än vad som görs nu.

  1. Försök skapa en så vid grund för grundskolan som möjligt där alla ungdomar skall få nosa lite på allt.
  2. Försök skapa en grundskola som fokuserar på en gemensam grund som handlar om att lära att lära för att sedan lättare kunna plocka upp det som vi behöver när vi vet vad det är.

Det finns egentligen inga andra alternativ, vi kan inte gör lite av allt samtidigt som vi jobbar med en djup inriktning på att lära. Vi kan inte blanda. Antingen är det massor ytliga kunskaper eller så är det djupare, mer fokuserat, för att sedan kunna lära om.

Dags att välja!
Jag vet vad jag vill, jag vill se en grundskola som ge möjligheter för anpassningsbara ungdomar. En skola som gör att vi kan möta framtiden som den kommer. En grund kan inte ligga löst ovanpå marken, den måste ha djup för att kunna stå stabilt och hålla för att byggas på.

Svartvitt

Politik är svartvitt – det är meningen att det skall vara det. Politik är den verksamma delen av demokratin, det som driver demokratin och får det demokratiska samhället att leva. Utan politikens motsatser hade vi inte haft någon demokrati eftersom valet hade blivit meningslöst. Därför är politiken svartvit trots att de båda sidorna egentligen står väldigt när varandra. Inom politiken måste skillnaderna göras större och klyftorna göras djupare än vad de egentligen är.

Vissa saker skall skötas av politiken och mår bra av att diskuteras utifrån politikens svartvita perspektiv. Egentligen alla saker om de hålls på rätt nivå. Hamnar den svartvita politiska diskussionen på fel nivå så blir det inte bra.

Därför är det olyckligt när skola blir politik, för den svenska skolan har blivit politik. Kanske var det Björklund som drev skolan in i politiken, eller så kanske det är en naturlig väg för en verksamhet som inte riktigt fungerar som vi vill att den skall göra – för det är i politiken vi så ofta söker lösningen på våra problem. Problemet är bara att hela skolan har blivit politik, hela debatten kring skolan har blivit svartvit.

Gäller skoldiskussionen friskolor eller inte friskolor så kan det vara svartvitt. Gäller diskussionen om hur stora budgetanslag skolan skall ha, eller om elevpeng verkligen är ett  rättvist system så kan det vara svartvitt. Handlar det däremot om vilken metod jag använder i klassrummet, eller om läxor är bra eller inte då får det inte vara svartvitt.

Skolan skall vila på vetenskaplig grund heter det – vetenskap är inte svartvitt. Vetenskap är prövande, omvärderande, undersökande. Vetenskap är inte svartvitt vetenskap är nyanserat – var är nyanserna i skoldebatten?

Så låt oss införa lite mer nyanser i skoldebatten!

Diskussionen skall inte handla om läxa eller inte läxa – den skall handla om hemuppgifter som pedagogiskt verktyg och vad som är en bra hemuppgift och vad som är en dålig hemuppgift.

Diskussionen skall inte handla om flumpedagogik eller katederundervisning – den skall handla om vilka metoder som passar i vilka situationer. Vilka metoder som passar vilka lärare och framförallt vilka metoder som passar vilka elever.

Diskussionen skall inte handla om dator eller inte i skolan – datorn skall finnas där och diskussionen skall röra hur vi använder tekniken. Hur skapar vi bättre lärande.

Framförallt så skall inte pedagogik vara politik. Pedagogik skall vara vetenskap – och vi måste acceptera att inom vetenskapen omvärderar vi, testar, provar och gör nytt. Vi måste framförallt acceptera att människor är olika och att alla inte kan göra samma. Det handlar om situationen, lokalen och personerna som är där. Det kan inte vara samma, det skall inte vara samma.

Läraren skall vara den som bestämmer vilken metod som passar i vilket sammanhang.

Vilket är ditt Weapon Of Choice?

De första veckorna med en ny grupp

Hur gör vi när vi lär känna nya elever? Vad har ni för strategi för att hitta dem?

Jag är SO lärare på högstadiet. (Kan man säga så, eller är jag Geografi- Historie- Religions- och Samhällskunskapslärare?)  Som SO lärare så har jag väldigt många saker jag vill ta reda på under de där första veckorna.

Vilka är ni?
Vem är du?
Vad kan ni redan?
Hur lär ni er?
Vad tycker ni om att göra?
Vilka behöver jag ha ett lite extra öga på?
Vem vinner på att jag inte hjälper till så mycket?
Köper ni mig som lärare? (Eller borde jag flyga och fara?)
Vilken typ av uppgifter borde vi jobba med?
På vilken nivå måste jag börja förklara?
Vad tycker vi är kul?
Vad är lagom?

Frågorna!
Det första jag gör är att försöka få koll på frågorna. Vilken typ av frågor ställer eleverna, vad är det de letar efter. Frågorna säger mer än svaren. För att få de där frågorna så måste jag hitta uppgifter som tvingar fram frågor och det jag märkt är att klassiska läsa texter och svara på frågor i boken lektioner skapar mer frågor än något annat. Jag vet inte varför men det fungerar väldigt bra. Det är där jag startar – fram med de gamla läroböckerna så kommer frågorna.

När arbetet är igång kan jag snurra runt i klassrummet och svara på eleverna frågor, hjälpa dem på deras nivå och få en bild av vilka de här eleverna är.

Uppgifter och prov
Jag använder också prov som avstämningspunkter i det här tidiga arbetet. Viktigt för mig är dock att eleverna har riktigt gott om tid i skolan att arbeta med innehållet till provet. Provet finns inte för att jag skall kontrollera vad varje elev har lärt sig, utan det handlar om vem eleverna är. Vad behöver vi arbeta vidare med hur skall vi angripa nästa uppgift. Det är grunden för mitt individualiseringsarbete att hitta nivåer och kunna hjälpa på rätt sätt för varje elev.

Tydlighet
Jag anstränger mig mycket för att eleverna skall vara medvetna om vad jag håller på med. Att mitt syfte med de där tidiga veckorna är mångbottnat. Jag ger er de här uppgifterna för att jag vill se in i era hjärnor.

Vem är du?

Hur gör ni?
Hur tänker ni kring de här tidiga veckorna, på vilket sätt gör ni?
Hur hittar ni svaren på frågan om vilka era elever är?
Framförallt hur hittar ni fram till hur varje elev lär sig?

Digital kompetens i skolan

”När datorn kommer in i klassrummet så måste läraren lära sig att inte vara den som kan mest!”

Har ni hört det påståendet någon gång?
Jag har hört det om och om igen under de senaste åren, och jag blir lika irriterad varje gång. Anledningen till att jag blir irriterad är dels att de som säger det förutsätter att ungdomar kan mycket om datorn och internet och att läraren inte vet mycket. (Vilket är falskt.) Samt det värsta i mitt tycke att lärare inte accepterar att inte veta mest! Vad pratar de om, jag är i situationer varje dag med mina elever där jag inte vet mest.

Men varför måste vi som lärare lära oss att inte veta mest?
Varför kan vi inte se till att vi ha den digitala kompetensen så att vi kan hjälpa våra elever att utveckla sin kompetens när det gäller internet, sociala medier, film redigering osv. Jag vill att jag som lärare skall veta mer än mina elever så att jag kan lära dem. (Men det är inte möjligt när det gäller allt!)

Jag menar hur är det möjligt för en skola  att verka i den nya världen där den digitala kompetensen är central och viktig om inte skolans lärare är kunniga och kan hantera verktyget?

Vilka är de viktiga saker som varje lärare bör veta om det digitala verktyget?
Har ni använt PIM? Jag tycker att det är en ganska bra sammanfattning av vad varje lärare bör veta, även om jag tycker att avsnittet om sociala medier och kommunikation är lite utdaterat, med tanke på hur det ser ut idag. (Uppdatering kommer säkert snart, det är inte enkelt att hänga med.)

Vi som lärare behöver inte vara några datormästare.
Vi behöver inte kunna skriva egna program, eller ens kunna designa en websida. Men vi bör veta hur man redigerar ett dokument i en ordbehandlare, eller hur man lägger nytt ljud över film i en filmredigeringsprogram.

Vi bör verkligen kunna hitta på nätet, och kunna använda sökmotorer och och tillgång till länksamlingar osv för att guida vår elever i jakten på kunskap. Det är här den verkliga lärarkunskapen i den nya världen finns. Vi pysslar med kunskap och det är egentligen det Internet handlar om. Det är en gigantisk samling av kunskap, och vi måste kunna hitta det relevanta och det intressanta.

Sortera kunskap!?

Lärande är svårt! Framförallt är det svårt att förstå hur lärande sker och hur människor sorterar och katalogiserar sin nya kunskap.

Hur gör vi?
De som tävlar i minne använder sig medvetet om olika tekniker för att exempelvis memorera en lång sifferrad. En vanlig teknik är att använda sig av bilder som visualiseras för att sortera informationen, men det finns många fler. (Tyvärr så är just minnesträning ett fält som är fullt av människor som försöker tjäna pengar på mer eller mindre seriösa metoder. Så det är svårt att hitta länkar som inte gör att kolla källan lampan i mig blinkar.)

Minnesmästare i all ära, men hur gör vi i vår vardag? Hur får vi kunskap att fastna? Det handlar om sammanhang! Kunskap kan bara fungera och finnas om vi kan placera in detaljen i ett sammanhang. Att vi lyckas skapa en katalog av kunskap som den medvetna delen av hjärnan kan söka i snabbt och precist.

Problemet i dagens samhälle är att den sammanlagda kunskapen är så stor, samt att behovet av kunskap är betydligt större än det för de flesta människor är möjligt att ha lagrat och sorterat i huvudet. Här kommer datorn och internet in i bilden. I och med att människans samlade kunskap finns inom några klicks avstånd (3 var det någon som sa) så måste vi skapa sammanhang i kunskapen och kunna sortera den, för att snabbt och precist kunna hitta det som är relevant.

Det behöver finnas lätta sätt att hitta information som behövs, dvs. ett mer lättnavigerat internet, och det behövs lätta sätt att själv kunna sortera och placera information där man lätt kan nå den, dvs. kraftfulla lättförståeliga indexeringstjänster.

Mia Ankarvall diskuterade för en tid sedan ett länksystem för bloggar som ett komplement eller istället för tagsystemet som är i bruk idag. Det kan ju vara en del i ett mer lättnavigerat internet. Det är här nästa stora utveckling inom internetutvecklingen borde ske, att göra hela härligheten mer standardiserad och lättåtkomlig.

Den egna sorteringen av kunskap är än mer viktig, och bör vara enkel, lätthanterlig och självklar. Molntjänsterna bör kunna vara en utgångspunkt där detta kan ske. Delicious är ju en bra början, men det är baserat på bokmärken och delandet av dessa, vad jag skulle vilja se är en mer detaljerad indexering där ett enda klick kunde leda fram till exakt rätt stycke, bild eller citat mitt inne i en filmsnutt.

En av mina favoritsajter på hela det stora internet är WolframAlpha – anledningen till det är att den fungerar med tanken på att det skall vara enkelt att hitta information, och att dessutom presentera information som är närliggande för att skapa ett större sammanhang för kunskapen. Jag skulle vilja se hela internet fungera som WolframAlpha.

Jag är inte tekniskt bevandrad, men jag förstår att det jag föreslår är komplicerat och svårt, men det är den vägen internet och informationsindexering bör vandra. För kunskap kan bara fungera tillsammans med annan kunskap, och likt minnesmästaren behöver vi sortera informationen så att den finns där när vi behöver den.

%d bloggare gillar detta: